Till Min Mamma

Kan det aldrig vara nog? Hur mycket skit ska en människa behöva gå igenom egentligen? DET RÄCKER NU, hör alla det? Nu borde du få vara ifred, slippa mer lidande. Som om inte reumatisk värk, cancer med metastaser, att vara bunden till rullstol resten av sitt liv räcker så har du nu också drabbats av starr på båda ögonen. Pga de förbannade/hatade/jävla/pissiga men samtidigt så nödvändiga cellgifterna... *gråter*

Mamma, jag älskar dig. Vi har haft våra meningsskiljaktigheter genom åren men det är för att vi är så himla lika varandra samtidigt som vi är väldigt olika varandra i mångt och mycket. Du är väldigt noggrann, jag är en riktig slarver. Du är ekonomiskt sinnad, den kan man nog inte anklaga mig för att vara ;). Men vi pratar båda två hur mycket som helst, vi skrattar åt samma saker och vi är ganska lika varandra utseendemässigt. Dessutom har vi båda lyckast hitta fantastiska män som ställer upp och stöttar i med- och motgångar. Det är en prestation av våra älskade män att de orkar, både Peter och Karsten har fått stå ut med mycket.

Vi ska orka, vi ska ta oss igenom detta också, men det känns så tungt just nu. Önskar så att jag kunde svinga mitt magiska trollspö och göra allting bra igen men det är bara barnsliga fantasier...

Din dotter Jenny